kan verkligen inte sova. sömnlösa natt, ibland önskar jag att de fanns magiska piller som kunde spola tid, eller en tidmaskin som man kunde resa framåt i. alla möjliga sett iallfall att få tiden att gå fortare. för vad gör man då man absolut inte kan sova för att man minst sagt saknar ihjäl sig efter den personen man delar kärlek med är borta på obestämd tid? jag är trött och jag vill sova men någonting säger mig... vänta han kommer snart, för igår var första natten ensam och då vart allt så annorlunda. jag vred och vred på mig, la mig i min bästa och favorit "ställning" som jag alltid bruka sova i, men inte ens då kunde jag sova... då jag faktiskt brukar kunna somna oavsett vad, men jag antar att kärleken mellan oss är nog stark för att kunna hålla, även fast du är du är och jag är här.. båda ensamma men ensamt är ju starkt eller hur älskling? fast vi är 100 gånger starkare. obestämd tid... hur kan de få finnas? varför finns ens ordet.. det borde vara så enkelt att bara kunna få säga jag är hemma då, men de är ändå inte så enkelt. jag varje sekund hoppas jag på att du ska skriva att du har hem längtan och att du vill hem så jag kan få omfamna dig, och säga rakt till dig att du är det bästa i mitt liv den jag älskar mest. även fast detta är så tungt att jag tror mina knän och psyke ska vika sig snart tror jag på att de är bra, bra för oss att prova våran kärlek till varandra. saknaden är inte farlig, och den är inte heller något som ska behöva avsluta vår kärlek, snarare stärka den, men de valet du gjorde nu är ett av livets hårda val, som någon gång måste bli gjorda. och tro de eller ej älskling men jag är så stolt över dig och jag skulle göra vad som helst för att bevisa dig de.

jag älskar dig.