som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig...
jag tänker över hur allt kan bli såhär, man tänker och visar varandra sidor som man verkligen fastnar för, man ser ett litet hopp där bakom den andras leende, kanske det är de man söker, eller är det bara något annat, jag kände att de inte var som det skulle men jag vill inte inse de för du var han jag verkligen leta efter, han jag verkligen kände att jag skulle kunna starta ett nytt kapitel med, men de slutade precis som det förra kapitlet bara de att vi han aldrig starta ett innan slutet kom... men nu är det bara acceptera de och bearbeta bort de jag skapat, då det handlar om kärlek så trapar jag fan alltid snett, snesprång, du ska veta att jag kämpade jag försökte.....
bp
Kommentarer
Trackback