jag tänker och funderar. jag vrider och vänder. jag hoppas och släpper. men på nått sett verkar de funka. en tröst från gud. jag har alltid tänk över vad som gör att allt man önskar en gång i världen kan bli sant igen. jag viste aldrig att de skulle ske. att de skulle bli som vanligt igen. att de man en gång haft förlorar man, och sen åter vinner genom att bara vara frånvarande. men ändå bryr sig, jag saknade känslan av deras närhet ett tag men efter en stund insåg jag att de inte var någon mening att gråta, att tänka på de hela tiden, de var onödig energi som gick åt. som man skulle kunna lägga på dom som fanns omkring en. Nu med tiden inser jag att jag har vunnit, det e jag som har fått tillbaka de jag en gång kämpade för. de jag en gång älskade. men de e som allt ska vara  nu jag har er som jag alltid velat ha er. Jag e så lycklig!