jag hade aldrig kännt den här känslan förut...
du omfamna mig med värme som ingen annan, du var något alldeles spicellt.
ja ville allt så väl, men de vart bara fel, gav allt men inget hjälpte,
ja kunde inte förstå att något som kändes så underbvart bra, kunde bli såhär,
men om jag skulle vetat skulle jag inte satsat så mkt.
nu e det försent, och inget finns att rädda, för dig e jag som luft,
jag måste klara mig utan dig, men som min luft jag andas in, så mkt behöver jag dig. lika mkt som luften jag andas, men de finns inte plats för oss båda i ditt hjärta, och jag måste nog förstå. men utan luft dör man, och jag kan inte klara mig utan dig....








danielgunnarsson