att känna ett hot, gör en förvirrad, att känna att de aldrig kommer ta slut gör de bara värre... att man ändå har satt sig i sitvtionen själv är ändå något man måste ta tag i... men visst de finns alltid ett hopp om att de går att lösa...jag sitter i svitationen själv. en rädsla sprider sig, ändå fast de egentilgen inget att oroa sig för, jag vill så gära lösa allt jag kan. men när en viss gräns har uppstått finns inget man kan göra... de vet alla.. jag känner  en oro att kunna själv gå ut. för att de kan uppstå när somhelst. jag vet att de finns plaster som jag inte röra mig i för att de finns en fara där, men ska man behöva begränsa sitt privatliv och fritid? Jag vet att de går att lösa utan vold. men om de ska behöva de, så har konflikten gått överstyr, jag känner mig hjälplös vid tillfället. och inget får de att kännas bättre. ska man prata med vuxna? elr ska man lösa de själv? när de e vold upptaget, eller om de e hot som framstår, borde man lösa de själv elr ska man ta hjälp av vuxna? jag vet inte hur de ska fungera? att gå på stan kommer bli en kamp, ett allmänt område... jag borde kunna lösa de, men då finns dom hära som ska ha allt rätt och hotar med lösningar som e helt onödiga. jag vill inte mera, och funderar på att skita i de, att släppa taget. men om de då får sina kompikationer.. så är de inte värt de. jag e rädd att inte kunna röra mig fritt.. överallt finns det folk som älskar skitsnack som älskar att bråka. det kommer man aldrig ifrån. men varför ska de finnas? jag har mitt starka inre.. ett tro på mig själv, men de sänks av de som e större. de som har sina vänner omkring sig.. hela tiden. att möta ett gäng som har den styrkan e omöjligt att besegra. men om gruppen då ska vinna, kanske de e nog en lätt match att förlora eftersom de e bara vi som e utsatta som vinner på de, för vi e mycker mera själv-säkra än dom som tyr sig till gruppmängder, vi som kan stå för oss själva, vi kan allt visa vad som bestämmer. att dom som e i grupp kan ha bättre själförtronde än som e själv är en självkarhet. men inte kanske de smartaste. för vad händer den dagen då allt försvinner, då dom inte står där längre? e man lika stark då? jag vet att de finns en massa större problem, folk som blir mobbad, som får skit för att man e annolunda.
jag står för mig själv och spelar inte någon annan. jag e den jag e med stolthet, och med mod. sen att man inte e stark i alla lägen e en helt vanlig sak.... men att man ska behöva gå runt och vara oroligt för att de hemskaste ska ske.. är något som skadar en så mentalt varje sekund......