som vanligt...
som vanligt blir jag alltid sämre med att uppdatera bloggen, har egentligen inte hänt så himla mkt, ska få träffa Simon i morgon, och på tisdag åker jag till Norge! Wiooppie eller nått... Mysa ända tills på söndag med min älskling! Hihihihi var förbi sjukhuset gjorde magnetröntgen super läskiga saker,
stark ... ensamt är inte stark
det var ingen som sa att detta skulle bli lätt, men ingen heller hur svårt det skulle vara, allt är bara kaos, upp och ned och inget känns bra, hur ska man ta sig igenom något ingen förstår? hur ska någon förstå detta, det är ju våran kamp... jag hatar hela denna resa, men samtidigt så är jag glad att du mår bra och att du lever livet fullt ut, vilken tur att du inte mår som jag...
mitt i natten...
jag älskar dig.
simon bodin persson
don't wake me up.
mina tankar är inte klara och jag vet inte om jag vågar tala.. jag har ingen aning om vad som händer och jag vill inte att de ska påverka mitt liv, stunder som nu är något som jag helst vill undvika... jag kan inte förstå att de kan kännas såhär. och hur känns det verkligen egentilgen, ja det kan jag inte ens förklara för jag vet inte. det ända jag kan säga är att jag inte orkar. jag är trött och jag är oftast deppig. hur varför? varför är det såhär? jag undra.. ska boka tid hos en läkare kanske? nej nu blir det allt för fel. har jag valt rätt? ska mitt liv vara på detta sett eller ska de vara annorlunda? jag vill att de ska finnas delar av mitt liv men inte allt. jag vill glömma det förflutna och fortsätta satsa på min framtid men de är något i mitt fördlutna som sakver mig. något som stör men vad det vet jag inte... behöver starta om. resna tankarna och plåstra mina sår. en dag blir det här ett minne blott och snart så kommer denna text vara ovesentlig.
unborken love ♥
love me love it
som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig...
jag tänker över hur allt kan bli såhär, man tänker och visar varandra sidor som man verkligen fastnar för, man ser ett litet hopp där bakom den andras leende, kanske det är de man söker, eller är det bara något annat, jag kände att de inte var som det skulle men jag vill inte inse de för du var han jag verkligen leta efter, han jag verkligen kände att jag skulle kunna starta ett nytt kapitel med, men de slutade precis som det förra kapitlet bara de att vi han aldrig starta ett innan slutet kom... men nu är det bara acceptera de och bearbeta bort de jag skapat, då det handlar om kärlek så trapar jag fan alltid snett, snesprång, du ska veta att jag kämpade jag försökte.....
bp
alltid lika glad!
Såg dig på vallborg, grymt fin <3 skriv ditt nummer!
tack så mkt skriv till mig på fb istället så kan vi se vad du får (:
จริงๆคุณสามารถได้กลายเป็นส่วนหนึ่งของฉันถ้าคุณต้องการ ...
ผมชอบคุณมาก แต่ไม่ได้เปลี่ยนแปลงสิ่งที่คุณทำฉันเกลียดเหล่านั้นและฉันดำเนินการที่คุณไม่สามารถวางสำหรับฉัน แต่โปรดลองหยุดถ้าคุณต้องการบางสิ่งบางอย่างร้ายแรงที่ฉันต้องการจะเป็นส่วนหนึ่งของคุณ . ฉันหวังว่าคุณเข้าใจ แต่ถ้าเป็นชีวิตของคุณและคุณไม่ต้องการให้มีการเปลี่ยนแปลงแบบนั้น ... ยับยั้งยาก ยากสำหรับฉันฉันไม่ต้องการที่จะยอมรับมัน แต่ฉันมีพอถ้าผมจะได้รับโอกาส
jag vill det hära.
Be on your one ....
Jag känner mig ensam. Jag har varit ensam, och varit själv jag har kunnat leva, men nu känns det kört, jag älskar dej så jävla! Du finns i mina tankar hela tiden och jag kan inte släppa dej. Du var mitt allt hela min värld jag skulle aldrig byta ut dej mot något, du var mon värld, jag vill ditt alldeles egen bästa så jag antar att om jag älskar dej så måste jag nog låta dej gå....
I can't no more.
du finns bara i min fantasi nu mera.
det finns så många prinsses sagor, men jag tror att min kan vara den bästa.
alla sagor har sina sista kapitel men vi hade precis bara börjat. jag trodde aldirg att saga skulle sluta nu utan vara livslång. jag hade fel, men som en del av författar skapet hoppas jag att min andra patner hittar sina känslor och för en uppföljare. jag skulle aldirg sluta skriva, jag skulle göra den tiotusentals sidor lång och miljoner ord skulle finnas med, och dom skulle bara förklara hur mycket jag älskar dej... tyvärr så slutade sagan med en ofärdigt kapitel som kunde blivit längre. men man måste vara två en kärleksaga....
utan er skulle jag inte klara det hära...
mina älskade vänner. utan er skulle jag aldrig klara mig. jag älskar er så obekrivligt mycket ni är dom verkligen två bästa vännerna jag haft. jag skulle aldrig byta ut er två mot något. så många tårar som ni torkat, så många skatt jag fått dela med er två. åh jag skulle kunna skriva en hel bok om hur mycket jag älskar er två. utan er skulle jag känna mig så ensam.. mer än vad jag gjort nu ett tag. ni är dom sått fått mig le även fast de varit tungt och ni som fått mig skratta även fast de gjort ont. jag kommer aldrig kunna tacka er, om jag kunde så skulle jag ger allt i världen! jag är så glad att jag fick lära känna er, att jag verkligen fick chansen att träffa jordens bästa människor. tjejer jag älskar er verkligen. mina änglar utan er skulle inte livet vara desamma.
Amanda Macknow och Moa Gillberg jag älskar er ♥
Du är vacker som du är
Hej Natalie jag Älskar dig! Vi ska svulla fett sen bara så du vet, puss och kram, och nyp i stjärten //moouuww
På väg hem ifrån Åre
Sitter i bussen på väg hem till östersund kanske slut efter en dag som varit jävligt blåsig och kall ! Hör av mig då jag är hemma puss
Moouuww häär!
Hejhoppgummisnopp! För er som inte gillar ordet snopp så synd närå nu ska vi vara seriösa här! Jajemensan! Just nu så väntar jag på att Natalie ska dyka upp här( hon går från ängsmon) vilket kan ta ett bra tag.. Nä nu känner jag mig taskig haha för er som inte fattat vem jag är så heter jag Moa Gillberg 16 år från Småland här! Men bor faktiskt i odensala just vid detta ögonblick. Bild på mig ser ni längst ner Nä nu ska jag sluta hörs hej! Over and out/moouuww!
hos sebastian
Är det lugnt om Jag kallar dej bejbi??
Hur ska man orka då hjärtat tar all stryk...
Sitter i skolan nu och alla tankar kommer upp på dej, det är jobbigt att veta att du inte älskar mig längre, jag ville verkligen de hära, det skulle vara du och jag till döden de var ju så vi sa... Men inget blir som planerat... Förlåt mig
